Efter nionde klass bodde jag i Frankrike i ett år för att lära mig språket. I mars stod gatuförsäljare i gula stånd runt om i Paris och sålde små klasar av påskliljor som var bundna så hårt att de såg ut som mikrofoner. Försäljarna såg det förmodligen bara som en möjlighet att tjäna pengar, men för mig var det en fantastisk scen som utspelade sig när de stod och ropade efter kunder – blommorna var så vackra. På en resa till södra Frankrike upptäckte jag mimosa för första gången. De växer som björkar gör i Danmark. Att se ett mimosaträd en eftermiddag när vårsolen har stått på och värmt under hela dagen så att ett stort gult moln plötsligt växer på trädet är fantastiskt.

Det var i Frankrike som min fascination för blommor verkligen började växa. Det var också här som jag började samla på antikviteter. Jag hittade så många vackra skålar, koppar, tallrikar och vaser på marknaderna. När jag började arbeta med blommor och dekorera bord skedde det ofta med utgångspunkt från en vas eller skål som jag hade hittat. Jag letade efter ett sätt att tillföra något till de saker jag samlat på mig, och när jag kombinerade blommor och antikviteter insåg jag att det var det jag kunde bidra med.

När jag ska hitta blommor till ett bord som jag ska duka väljer jag oftast blommor som betyder något för mig. Som väcker minnen, som påskliljorna och mimosan från Frankrike gör. En tredje favorit är liljekonvalj, en söt, liten och väldoftande blomma som jag sådde tillsammans med min farmor när jag var liten. Eller dahlior, som jag fick plocka i enorma mängder när jag arbetade för Camilla Plum, och som jag sedan fyllde en 1800-tals terrin till bredden med. När jag ser en blomma som drabbar mig blir jag helt hög. Jag får lust att ta med den hem och sätta min egen prägel på den. Det är alltid en intuitiv process, jag planerar aldrig i förväg vilken blomma jag ska välja.